Fronthistoriska Föreningen

Under årens gång har det vid otaliga tillfällen framförts önskemål om riktiga "hardcore" träffar. Träffar som skulle ge deltagarna en såväl fysisk som psykisk utmaning och där alla eftersträvar högsta möjliga trovärdighet. Visst har det emellanåt varit kallt, blött och hög trovärdighet, men närheten till fasta basläger och parkerade bilar har alltid gjort det enkelt. För en tid sedan kom det åter på tal om att vi verkligen borde satsa på att ordna en träff av det hårdare slaget. Idén om partisanstrid föddes. Efter en hel del planering och förberedelser genomfördes så den första utav tre Bandenkampf i de värmländska skogarna. Våra ryska medlemmar i 188. Gardes Skytte Regementet hade för evenemanget bytt till att köra som partisaner och för medlemmarna i Nordland var scenariot följande:

”SS-Panzer-Aufklärungs-Abteilung 11 ”Nordland” har efter uppsättandet och bildandet i Grafenwöhr skickats till Kroatien för vidare utbildning och för insatser mot partisaner. Oktober 1943 befinner sig 2:a och 3:e kompaniet i Topolowitsch. Oron och spänningen ligger i luften och spänningen höjs alltmer. Det råder numera full stridsberedskap och stundens allvar kommer kusligt närmare för varje timme. Så en natt den 16 oktober sprängs en järnvägsstation. Detta följs av flera sprängattentat och beskjutningar. De flesta attentaten sker på natten för att senare följas av lugnet som råder om dagarna. Vem är fienden? Är det bonden som om dagen plöjer åkern eller är det den vackra kvinnan som ses lekande med några barn? Kraftinsatser kommer att göras för att splittra och undanröja partisangrupper som har tagit sin tillflykt till skogarna. Tredje kompaniet skickar ut mindre stridsgrupp som skall lokalisera, införskaffa tillgänglig information och om möjligt förstöra och slå ut fienden i dess hålor.”

Delar ur fjärde plutonen i tredje kompaniet anländer något sent till uppsamlingsplatsen på fredagen. Förberedelser görs och patrullen utgår ca 21.30. Utrustning, mat, ammunition och vapen bärs med. Ordern för kvällen och natten är att rekognosera en bro och en gammal kvarn för att därefter upprätta ett läger för övernattning. Delar av kvällens och nattens marsch genomförs på grusvägar men vissa sträckor måste avverkas genom snårig terräng som under det myckna regnandet dagarna innan har förvandlats till rena våtmarker. Bron rekognoseras och patrullen når fram till den kvarnen omkring en halvtimme efter midnatt. Inga tecken på fientlig verksamhet upptäcks vare sig vid bron eller kvarnen och vi fortsätter vidare mot en gynnsammare plats inför morgondagens uppgifter. 02.30 slås läger för natten och en vaktpostlista iordningställs. Pga av risken för upptäckt görs ingen eld och de flesta somnar ganska fort efter en hård avslutning på det nya dygnet.

06.00 är det väckning och efter en enkel frukost är det ordergenomgång, packning på och avmarsch 7.00. Morgonen bjuder på en vacker soluppgång och förhoppningar om ett fortsatt regnfritt dygn växer. Dagens första uppgift är att rekognosera ytterligare en bro men denna gången betydligt närmare området där vi tror oss veta att grupper av partisaner uppehåller sig. Bron nås, rekas och vi konstaterar att allt är i sin ordning. Patrullen fortsätter vidare till en plats där vattendunkar skall ha lämnats av. Detta visar sig stämma och vattenflaskor fylls på, en dunk tas med för att säkra tillgången på drickbart vatten.

Efter ett visst besvär når vi fram till rena träskmarkerna vilket ger befälen huvudbry. Tiden rusar iväg och möjligheterna att lösa dagens framförliggande uppgifter försämras avsevärt. Diskussioner förs om att bl a vada (!) över en drygt fem meter bred å kantad två meter vass på vardera sida. Ca 9.00 fortsätter patrullen vidare in i ett riktigt vattensjukt område och samtidigt börjar det regna. Vi får nu helt och hållet förlita oss till orientering med karta och kompass i den kuperade skogsterrängen. Bristande erfarenheter i orientering (och slarv), en kompass från 40-talet (vilken inte är riktigt lika tillförlitlig som en modern sådan) samt ytterligare ett par meter sump och vass så får vi ordning på orienteringen och kan till slut närma oss en liten byggnad där partisaner har uppgetts röra sig. Mannarna förbereder sig för strid och all onödigt packning lämnas av på återsamlingsplatsen. Klockan är nu strax efter 13.00 och under stor försiktighet och i tilltagande regn tar sig patrullen oupptäckt alldeles inpå banditernas tillhåll. Med hela byggnaden inom synhåll uppmärksammas ett antal partisaner som samtidigt tycks ha upptäckt de oinbjudna gästerna. Ett inledande dödläge följs sedan av en intensiv beskjutning från båda håll. Patrullen tvingas dra sig tillbaka efter att förluster på båda sidorna har återsamlingsplatsen och kan bara konstatera att vi har förlorat dyrbar tid och att samtliga är genomblöta, dagens fjärde uppgift avbryts. Patrullen genomför därefter en hård marsch till en plats där informationen gör gällande att det kan finnas skydd inför natten.

Med trötta och ömmande kroppar och en allmänt stukad moral når vi så fram till ett rejält vindskydd som till allas glädje och förvåning har försetts med en massa ved. En eld görs snabbt upp och våta kläder ersätts om möjligt med torra. Klockan bör nu vara något efter 16.00 och för första gången sedan vi lämnade uppsamlingsområdet dagen innan intas nu en ordentlig måltid. Kvällen och natten ägnas åt återhämtning bortsett från en händelse där en kamrat överfalls av partisaner under ett kortare uppdrag.

Klockan 07.00 är det väckning efter en inte allför bekväm vila på vindskyddets våta golv. Med repat mod gör sig patrullen redo för den sista uppgiften - att söka av ett vägavsnitt som drabbats hårt av sabotage och överfall. Efter ett par kilometers marsch nås vägen och en långsam växelvis framryckning påbörjas. Plötsligt faller en kamrat för en dold partisans kula. En hård skottväxling följs varpå patrullen retirerar efter betydande förluster i ett ogynnsamt läge. Partisanerna våldsamma anfall tvingar resterande kamrater att till sist helt dra sig ur striden och dessa genomför därefter en sista marsch tillbaka till uppsamlingslägret.

Omkring klockan 13.30 avbryts träffen och hemfärden förbereds. Trots nästintill 20 timmars ihållande regn från lördagsmorgon fram till söndagsmorgon (det sägs ha fallit 107 mm regn under dessa timmarna) och över 35 avverkade kilometrar, ofta i minst sagt ogynnsam terräng hördes ingen klagan även om blickar och kroppsspråk emellanåt signalerade om en viss uppgivenhet. Jag tror att alla var mer eller mindre inställda på en hård träff även om ingen hade kunnat räkna med hur det verkligen skulle bli. Så här efteråt känns det dock väldigt bra och med vetskapen att äntligen ha fått deltaga på en riktig "hardcore" träff ser man redan fram emot att få revanschera sig mot partisanerna i en framtida ‘Bandenkampf’.